Naar inhoud springen

mónjeling

Van Wiktionary

Mofers

[bewirk]

Bieveugelik naamwaord

[bewirk]

Lemma

[bewirk]

mónjeling /mʊ́ɲə̽lɪŋ/

  1. mit 't gespraoke waord en neet opgesjreve
Aafbraeking
  • mónj-e-ling
Antoniem
Verwantje wäörd
Samestèlling

Verbuging

[bewirk]
inkelvaad mieëvaad predikatief
mannelik vrouwelik ónziejig geslechtelik ónziejig
radikaal liaison radikaal liaison radikaal liaison radikaal liaison radikaal liaison radikaal liaison
positief sjrif mónjelinge mónjelingen mónjeling mónjeling mónjeling mónjeling mónjelingk
IPA /mʊ́ɲə̽lɪ̀ŋe/ /mʊ́ɲə̽lɪ̀ŋen/ /mʊ́ɲə̽lɪ̀ŋ/ /mʊ́ɲə̽lɪŋ/ /mʊ́ɲə̽lɪ̀ŋ/ /mʊ́ɲə̽lɪŋ/ /mʊ́ɲə̽lɪŋ̊kʲ//mʊ́ɲə̽lɪŋgʲ/
partitief sjrif mónjelings
IPA /mʊ́ɲə̽lɪŋ̊s/ /mʊ́ɲə̽lɪŋz/
inkelvaad mieëvaad
flexieadverbiaal
(positief)
sjrif (wie) mónjelings (toe) (wie) mónjelingk (geer)
IPA /wì: mʊ́ɲə̽lɪŋ̊s tú:/ /wì: mʊ́ɲə̽lɪŋ̊kʲ ʝ̊é:r/

In anger spraoke

[bewirk]
bewirk

Biewaord

[bewirk]

Neet-lemma

[bewirk]

mónjeling /mʊ́ɲə̽lɪŋ/

  1. (neet-lemma) op 'n [↑] meneer
Aafbraeking
  • mónj-e-ling