Naar inhoud springen

matse

Van Wiktionary

Algemein Gesjreve Limburgs

[bewirk]

Wirkwaord

[bewirk]

matse (Nederlands: matsen)

Verveuging

mats, matsde, gemats


Mofers

[bewirk]

Wirkwaord

[bewirk]

Lemma

[bewirk]

matse /matsə/

  1. (euvergenkelik) emes kómpenzere det t'r door get haer kump det t'r eigentlik neet kan leiste
    Det kump vief euro, meh doe höbs 's meh veer; ich zal dich matse.
    Die höbbe mich mit 't injegkzame gemats, went eigentlik haw ich 't neet gehaoldj mit mien puntj.
Aafbraeking
  • mat-se

Verveuging

[bewirk]
ich doe det veer geer zie deilwaord
radikaal liaison radikaal liaison radikaal liaison radikaal liaison radikaal liaison radikaal liaison radikaal liaison
hujigen tied sjrif mats mats mats matse matsen mats matse matsen matsendj
IPA /mats/ /madz/ /mats/ /madz/ /mats/ /madz/ /matsə/ /matsən/ /mats/ /madz/ /matsə/ /matsən/ /matsəɲɟ/
vergangen tied sjrif matsdje matsdjen matsdjes matsdje matsdjen matsdje matsdjen matsdje matsdjen matsdje matsdjen gemats
IPA /madzɟə/ /madzɟən/ /madzɟəs/ /madzɟəz/ /madzɟə/ /madzɟən/ /madzɟə/ /madzɟən/ /madzɟə/ /madzɟən/ /madzɟə/ /madzɟən/ /ɣə'mats/ /ɣə'madz/
gebi-jjendje wies sjrif mats! matse-v'r matstj!
mats!
IPA /mats/ /madz/ /matsəvər/ /mats(c)/ /madz(ɟ)/
substantivering infinitief gerundium I gerundium II supinum participium
radikaal liaison radikaal liaison radikaal liaison radikaal liaison radikaal liaison
sjrif matse matsen gemats ó matse matsen matsentaere matsentaeren gematse gematsen
IPA /matsə/ /matsən/ /ɣə'mats/ /ɣə'madz/ /matsə/ /matsən/ /matsən̥'tɛ̀:re/ /matsən̥'tɛ̀:ren/ /ɣə'matsə/ /ɣə'matsən/

Zelfstenjig naamwaord

[bewirk]

Neet-lemma

[bewirk]

matse ó /matsə/

  1. (gerundium) gerundium II van matse
Raod

Deze vorm (gerundium II taenge I) geldj es (neutraal) spraokgebroek sónger negatieve bieklank.

Aafbraeking
  • mat-se

Verbuging

[bewirk]
inkelvaad mieëvaad
radikaal liaison radikaal liaison
nom. sjrif matsematsen
IPA /matsə//matsən/
dim. sjrif
IPA
dat. sjrif matsematsen
IPA /matsə//matsən/

Wirkwaord

[bewirk]

Neet-lemma

[bewirk]

matse /matsə/

  1. (neet-lemma) mieëveljigen ieëste-persoeansvorm (veer) innen hujigen tied van matse
  2. (neet-lemma) mieëveljigen derdje-persoeansvorm (zie) innen hujigen tied van matse
Aafbraeking
  • mat-se