ambetant

Van Wiktionary

Algemein Gesjreve Limburgs[bewirk]

Bieveuglik naamwaord[bewirk]

ambetant (Nederlands: ambetant, hinderlijk, vervelend)

Verbuging

ambetante m/v/p, ambetanter, ambetantste


Mofers[bewirk]

Bieveugelik naamwaord[bewirk]

Lemma[bewirk]

ambetant /ámbə'tán̥t/

  1. 'n ónaangenaam en ergerlik geveul opropendj det me neet wilkóm is
    Ich kóm dao neet gaer, óm dao hingk ummer zón ambetante stumming èn.
Aafbraeking
  • am-be-tant
Verwantje wäörd

Verbuging[bewirk]

inkelvaad mieëvaad predikatief
mannelik vrouwelik ónziejig geslechtelik ónziejig
radikaal liaison radikaal liaison radikaal liaison radikaal liaison
positief sjrif ambetante ambetanten ambetante ambetant ambetante ambetant ambetant
IPA /ámbə'tán̥tə/ /ámbə'tán̥tən/ /ámbə'tán̥tə/ /ámbə'tán̥t/ /ámbə'tánd/ /ámbə'tán̥tə/ /ámbə'tán̥t/ /ámbə'tánd/ /ámbə'tán̥t/ /ámbə'tánd/
kómparatief sjrif ambetantere ambetanteren ambetanter ambetanter ambetanter ambetanter ambetantert
IPA /ámbə'tán̥tərə/ /ámbə'tán̥tərən/ /ámbə'tán̥tər/ /ámbə'tán̥tər/ /ámbə'tán̥tər/ /ámbə'tán̥tər/ /ámbə'tán̥tər̥t/ /ámbə'tán̥tərd/
superlatief sjrif ambetantste ambetantsten ambetantste ambetantste ambetantste ambetantste ambetantste
IPA /ámbə'tán̥tstə/ /ámbə'tán̥tstən/ /ámbə'tán̥tstə/ /ámbə'tán̥tstə/ /ámbə'tán̥tstə/ /ámbə'tán̥tstə/ /ámbə'tán̥tstə/
partitief sjrif ambetants
IPA /ámbə'tán̥ts/ /ámbə'tándz/
inkelvaad mieëvaad
flexieadverbiaal
(positief)
sjrif (wie) ambetants (toe) (wie) ambetantj (geer)
IPA /wì: ámbə'tán̥ts tú:/ /wì: ámbə'táɲ̊c ʝ̊é:r/
flexieadverbiaal
(kómparatief)
sjrif (wie) ambetanters (toe) (wie) ambetantertj (geer)
IPA /wì: ámbə'tán̥tər̥s tú:/ /wì: ámbə'tán̥tər̥c ʝ̊é:r/

In anger spraoke[bewirk]

bewirk


Biewaord[bewirk]

Neet-lemma[bewirk]

ambetant /ámbə'tán̥t/

  1. (neet-lemma) op 'n [↑] meneer
Aafbraeking
  • am-be-tant

Verbuging[bewirk]

adverbiaal
radikaal liaison
positief sjrif ambetant
IPA /ámbə'tán̥t/ /ámbə'tánd/
kómparatief sjrif ambetanter
IPA /ámbə'tán̥tər/
superlatief sjrif ambetantste
IPA /ámbə'tán̥tstə/