brankaar

Van Wiktionary

Algemein Gesjreve Limburgs[bewirk]

Zelfsjtendig naamwaord[bewirk]

brankaar m (Nederlands: brancard, draagberrie)

Verbuging

brankare, brankaerke


emes oppe brankaar

Mofers[bewirk]

Zelfstenjig naamwaord[bewirk]

Lemma[bewirk]

brankaar m /bráŋ̊'kà:r/

  1. e draagbaar bèd worop m'n emes kan verveure
Aafbraeking
  • bran-kaar

Verbuging[bewirk]

inkelvaad mieëvaad
radikaal liaison radikaal liaison
nom. sjrif brankaar brankaars
IPA /bráŋ̊'kà:r/ /bráŋ̊'kà:r̥s/ /bráŋ̊'kà:rz/
dim. sjrif brankaerke brankaerken brankaerkes
IPA /bráŋ̊'kʲɛ̀:r̥kʲe/ /bráŋ̊'kʲɛ̀:r̥kʲen/ /bráŋ̊'kʲɛ̀:r̥kʲes/ /bráŋ̊'kʲɛ̀:r̥kʲez/
dat. sjrif brankaar brankaars
IPA /bráŋ̊'kà:r/ /bráŋ̊'kà:r̥s/ /bráŋ̊'kà:rz/

In anger spraoke[bewirk]

bewirk