storkel

Van Wiktionary

Mofers[bewirk]

Bieveugelik naamwaord[bewirk]

Lemma[bewirk]

storkel /stɒ́r̥kəl/

  1. ónbuugzaam stief (wie gezag van was)
Aafbraeking
  • stor-kel
Zagswies
  • Was wuuert binne gans storkel; die mós se boeten hange.

Verbuging[bewirk]

inkelvaad mieëvaad predikatief
mannelik vrouwelik ónziejig geslechtelik ónziejig
radikaal liaison radikaal liaison radikaal liaison radikaal liaison radikaal liaison radikaal liaison
positief sjrif storkele storkelen storkel storkel storkel storkel storkelt
IPA /stɒ́r̥kələ/ /stɒ́r̥kələn/ /stɒ́r̥kəl/ /stɒ́r̥kəl/ /stɒ́r̥kəl/ /stɒ́r̥kəl/ /stɒ́r̥kəl̥t/ /stɒ́r̥kəld/
kómparatief sjrif storkeldere storkelderen storkelder storkelder storkelder storkelder storkeldert
IPA /stɒ́r̥kə̽ldərə/ /stɒ́r̥kə̽ldərən/ /stɒ́r̥kə̽ldər/ /stɒ́r̥kə̽ldər/ /stɒ́r̥kə̽ldər/ /stɒ́r̥kə̽ldər/ /stɒ́r̥kə̽ldər̥t/ /stɒ́r̥kə̽ldərd/
superlatief sjrif storkelste storkelsten storkelste storkelste storkelste storkelste storkelste
IPA /stɒ́r̥kə̽l̥stə/ /stɒ́r̥kə̽l̥stən/ /stɒ́r̥kə̽l̥stə/ /stɒ́r̥kə̽l̥stə/ /stɒ́r̥kə̽l̥stə/ /stɒ́r̥kə̽l̥stə/ /stɒ́r̥kə̽l̥stə/
partitief sjrif storkels
IPA /stɒ́r̥kə̽l̥s/ /stɒ́r̥kəlz/
inkelvaad mieëvaad
flexieadverbiaal
(positief)
sjrif (wie) storkels (toe) (wie) storkeltj (geer)
IPA /wì: stɒ́r̥kəl̥s tú:/ /wì: stɒ́r̥kəʎ̥c ʝ̊é:r/
flexieadverbiaal
(kómparatief)
sjrif (wie) storkelders (toe) (wie) storkeldertj (geer)
IPA /wì: stɒ́r̥kə̽ldər̥s tú:/ /wì: stɒ́r̥kə̽ldər̥c ʝ̊é:r/

Zelfstenjig naamwaord[bewirk]

Lemma[bewirk]

storkel m /stɒ́r̥kəl/

  1. (ajerwèts) 'n rechopstäöndje res van 'n sproeten- of kuuelstroek naodet alle aetbaar stökker d'raaf gehaoldj zeen
Aafbraeking
  • stor-kel
Verwantje wäörd

Verbuging[bewirk]

inkelvaad mieëvaad
radikaal liaison radikaal liaison
nom. sjrif storkel storkele storkelen
IPA /stɒ́r̥kəl/ /stɒ́r̥kə̽lə/ /stɒ́r̥kə̽lən/
dim. sjrif störkelke störkelken störkelkes
IPA /stœ́r̥kə̽l̥kə/ /stœ́r̥kə̽l̥kən/ /stœ́r̥kə̽l̥kəs/ /stœ́r̥kə̽l̥kəz/
dat. sjrif storkel storkele storkelen
IPA /stɒ́r̥kəl/ /stɒ́r̥kə̽lə/ /stɒ́r̥kə̽lən/

Biewaord[bewirk]

Neet-lemma[bewirk]

storkel /stɒ́r̥kəl/

  1. (neet-lemma) op 'n [↑] meneer
Aafbraeking
  • stor-kel

Verbuging[bewirk]

adverbiaal
radikaal liaison
positief sjrif storkel
IPA /stɒ́r̥kəl/
kómparatief sjrif storkelder
IPA /stɒ́r̥kə̽ldər/
superlatief sjrif storkelste
IPA /stɒ́r̥kə̽l̥stə/