aafbromme

Van Wiktionary

Kirchröadsj[bewirk]

Wirkwoad[bewirk]

Oesspjroach[bewirk]

  • IPA: /ˈaːf.bʁɔ.mə./

Lemma[bewirk]

aafbromme

  1. (transitief) jet uvver ing langer Periode oeszitte.
Zagswies
  • ing Jevengenissjtroaf aafbromme.
Samestèlling

Infléktie[bewirk]

iech doe heë/zie/'t vier uur zie deilwoad
radikaal liaison radikaal liaison radikaal liaison radikaal liaison radikaal liaison radikaal liaison radikaal liaison
präsens brom aaf broms aaf bromt aaf bromme aaf brommen aaf bromt aaf bromme aaf brommen aaf aafbrommend
aafbrommens
präteritum I brommet aaf brommets aaf brommet aaf brommete aaf brommeten aaf brommet aaf brommete aaf brommeten aaf aafjebromd
präteritum II
kónjunktief brom aaf broms aaf bromt aaf bromme aaf brommen aaf bromt]] aaf bromme aaf brommen aaf
imperatief brom aaf bromme-v'r aaf bromt aaf
substantivering infinitief jeróndief I jeróndief II supien partitsiep
radikaal liaison radikaal liaison radikaal liaison radikaal liaison radikaal liaison
aafbromme aafbrommen aafjebrom aafbromme aafbrommen aafbrommentäre aafbrommentären aafjebromme aafjebrommen

In anger spröach[bewirk]

Zelfsjtendieg naamwoad[bewirk]

Oesspjroach[bewirk]

  • IPA: /ˈaːf.bʁɔ.mə./

Lemma[bewirk]

aafbromme ó

  1. (jeróndief) jeróndief II va aafbromme.

Infléktie[bewirk]

stam inkelvaad stam mieëvaad diminutief inkelvaad diminutief mieëvaad
nominatief aafbromme
genitief aafbrommes
locatief aafbrommes
datief aafbromme
accusatief aafbromme