aanbrögk

Van Wiktionary

'n brögk mit ach aanbrögke

Mofers[bewirk]

Zelfstenjig naamwaord[bewirk]

Lemma[bewirk]

aanbrögk v /á:nbrœgʲ/

  1. (boewkónde) 't deil van 'n brögk det de pelaer vanne brögk of 't sjaor vanne reveer verbindj mitte wörkelike euverspanning euver 't water
Raod

Lèt op! Bakkes sjrief aanbrök.

Aafbraeking
  • aan-brögk
Samestèlling

Verbuging[bewirk]

inkelvaad mieëvaad
radikaal liaison radikaal liaison
nom. sjrif aanbrögk aanbrögke aanbrögken
IPA /á:nbrœgʲ/ /á:nbrœgʲe/ /á:nbrœgʲen/
dim. sjrif aanbrögkske aanbrögksken aanbrögkskes
IPA /á:nbrœg̊skʲe/ /á:nbrœg̊skʲen/ /á:nbrœg̊skʲes/ /á:nbrœg̊skʲez/

In anger spraoke[bewirk]