Naar inhoud springen

brankaar

Van Wiktionary

Algemein Gesjreve Limburgs

[bewirk]

Zelfsjtendig naamwaord

[bewirk]

brankaar m (Nederlands: brancard, draagberrie)

Sinneniem
Verbuging

brankare, brankaerke


emes oppe brankaar

Mofers

[bewirk]

Zelfstenjig naamwaord

[bewirk]

Lemma

[bewirk]

brankaar m /bráŋ̊'kà:r/

  1. e draagbaar bèd worop m'n emes kan verveure
Aafbraeking
  • bran-kaar

Verbuging

[bewirk]
inkelvaad mieëvaad
radikaal liaison radikaal liaison
nom. sjrif brankaar brankaars
IPA /bráŋ̊'kà:r/ /bráŋ̊'kà:r̥s//bráŋ̊'kà:rz/
dim. sjrif brankaerkebrankaerken brankaerkes
IPA /bráŋ̊'kʲɛ̀:r̥kʲe//bráŋ̊'kʲɛ̀:r̥kʲen/ /bráŋ̊'kʲɛ̀:r̥kʲes//bráŋ̊'kʲɛ̀:r̥kʲez/
dat. sjrif brankaar brankaars
IPA /bráŋ̊'kà:r/ /bráŋ̊'kà:r̥s//bráŋ̊'kà:rz/

In anger spraoke

[bewirk]
bewirk