Naar inhoud springen

park

Van Wiktionary

e park [1]

Mofers

[bewirk]

Zelfstenjig naamwaord

[bewirk]

Lemma

[bewirk]

park ó /pár̥k/

  1. oetgestrèkdje gróndj, meis aangelag mit vievers en greun
  2. 'n aafgerasterdje stök gróndj wo wilj bieëster laeve
Aafbraeking
  • park
Aafleijinge
Verwantje wäörd

Verbuging

[bewirk]
inkelvaad mieëvaad
radikaal liaison radikaal liaison
nom. sjrif park parkeparken
IPA /pár̥k//párg/ /pár̥kə//pár̥kən/
dim. sjrif perkskeperksken perkskes
IPA /pǽr̥kskʲe//pǽr̥kskʲen/ /pǽr̥kskʲes//pǽr̥kskʲez/
dat. sjrif park parkeparken
IPA /pár̥k//párg/ /pár̥kə//pár̥kən/

In anger spraoke

[bewirk]

[1]