wragkelig

Van Wiktionary

Mofers[bewirk]

Bieveugelik naamwaord[bewirk]

Lemma[bewirk]

wragkelig /ʋragə̽lɪç/

  1. zich in 'nen toestandj bevindj worin me zwaor sjaaj opgeloupen haet
Raod

Lèt op! Bakkes sjrief vragkelig.

Aafbraeking
  • wragk-e-lig
Synoniem
Samestèlling

Verbuging[bewirk]

inkelvaad mieëvaad predikatief
mannelik vrouwelik ónziejig geslechtelik ónziejig
radikaal liaison radikaal liaison radikaal liaison radikaal liaison
positief sjrif wragkelige wragkeligen wragkelige wragkelig wragkelige wragkelig wragkelig
IPA /ʋragə̽lɪʝe/ /ʋragə̽lɪʝen/ /ʋragə̽lɪʝe/ /ʋragə̽lɪç/ /ʋragə̽lɪʝ/ /ʋragə̽lɪʝe/ /ʋragə̽lɪç/ /ʋragə̽lɪʝ/ /ʋragə̽lɪç/ /ʋragə̽lɪʝ/
kómparatief sjrif wragkeligere wragkeligeren wragkeliger wragkeliger wragkeliger wragkeliger wragkeligert
IPA /ʋragə̽lɪʝərə/ /ʋragə̽lɪʝərən/ /ʋragə̽lɪʝər/ /ʋragə̽lɪʝər/ /ʋragə̽lɪʝər/ /ʋragə̽lɪʝər/ /ʋragə̽lɪʝər̥t/ /ʋragə̽lɪʝərd/
superlatief sjrif wragkeligste wragkeligsten wragkeligste wragkeligste wragkeligste wragkeligste wragkeligste
IPA /ʋragə̽lɪçste/ /ʋragə̽lɪçsten/ /ʋragə̽lɪçste/ /ʋragə̽lɪçste/ /ʋragə̽lɪçste/ /ʋragə̽lɪçste/ /ʋragə̽lɪçste/
partitief sjrif wragkeligs
IPA /ʋragə̽lɪçs/ /ʋragə̽lɪʝz/
inkelvaad mieëvaad
flexieadverbiaal
(positief)
sjrif (wie) wragkeligs (toe) (wie) wragkelig (geer)
IPA /wì: ʋragə̽lɪçs tú:/ /wì: ʋragə̽lɪç ʝ̊é:r/
flexieadverbiaal
(kómparatief)
sjrif (wie) wragkeligers (toe) (wie) wragkeligertj (geer)
IPA /wì: ʋragə̽lɪʝər̥s tú:/ /wì: ʋragə̽lɪʝər̥c ʝ̊é:r/

In anger spraoke[bewirk]

Biewaord[bewirk]

Neet-lemma[bewirk]

wragkelig /ʋragə̽lɪç/

  1. (neet-lemma) op 'n [↑] meneer
Aafbraeking
  • wragk-e-lig

Verbuging[bewirk]

adverbiaal
radikaal liaison
positief sjrif wragkelig
IPA /ʋragə̽lɪç/ /ʋragə̽lɪʝ/
kómparatief sjrif wragkeliger
IPA /ʋragə̽lɪɣər/
superlatief sjrif wragkeligste
IPA /ʋragə̽lɪçste/