Naar inhoud springen

brandjspuit

Van Wiktionary

'n brandjspuit

Mofers

[bewirk]

Zelfstenjig naamwaord

[bewirk]

Lemma

[bewirk]

brandjspuit v /bráɲ̊ɟ̊spœ́i̯t/

  1. 'n groeate slang mit e metalen injstök, gemèndj veur 't spuite van blöswater
Aafbraeking
  • brandj-spuit
Verwantje wäörd
Samestèlling

Verbuging

[bewirk]
inkelvaad mieëvaad
radikaal liaison radikaal liaison
nom. sjrif brandjspuit brandjspuitebrandjspuiten
IPA /bráɲ̊ɟ̊spœ́i̯t//bráɲ̊ɟ̊spœ́i̯d/ /bráɲ̊ɟ̊spœ́i̯te//bráɲ̊ɟ̊spœ́i̯ten/
dim. sjrif brandjspuitjebrandjspuitjen brandjspuitjes
IPA /bráɲ̊ɟ̊spœ́i̯ce//bráɲ̊ɟ̊spœ́i̯cen/ /bráɲ̊ɟ̊spœ́i̯ces//bráɲ̊ɟ̊spœ́i̯cez/

In anger spraoke

[bewirk]

[2]

bewirk