mèlkummer

Van Wiktionary

Mofers[bewirk]

Zelfstenjig naamwaord[bewirk]

Lemma[bewirk]

mèlkummer m /mé̞l̥gʲǿmər/

  1. 'nen ummer worin de mèlk opgevange waerdje bie 't mèlke
    Bie 't mèlke broekdje m'n altied dezelvendjen ummer; dem lete de boeren op 'ne weipaol inne wei hangen en dae waerdje onneet ederskieër zuver gemaak.
Aafbraeking
  • mèlk-um-mer
Samestèlling

Verbuging[bewirk]

inkelvaad mieëvaad
radikaal liaison radikaal liaison
nom. sjrif mèlkummer mèlkummere mèlkummeren
IPA /mé̞l̥gʲǿmər/ /mé̞l̥gʲǿmə̽rə/ /mé̞l̥gʲǿmə̽rən/
dim. sjrif mèlkummerke mèlkummerken mèlkummerkes
IPA /mé̞l̥gʲǿmə̽r̥kə/ /mé̞l̥gʲǿmə̽r̥kən/ /mé̞l̥gʲǿmə̽r̥kəs/ /mé̞l̥gʲǿmə̽r̥kəz/
dat. sjrif mèlkummer mèlkummere mèlkummeren
IPA /mé̞l̥gʲǿmər/ /mé̞l̥gʲǿmə̽rə/ /mé̞l̥gʲǿmə̽rən/
Raod

Allewiel huuert me bie de jóngste sprakers ouch 't mieëvaad mèlkummers.

In anger spraoke[bewirk]