Naar inhoud springen

mander

Van Wiktionary

Mofers

[bewirk]

Zelfstenjig naamwaord

[bewirk]

Lemma

[bewirk]

mander m /mándər/

  1. 'nen aanspraekvorm veur kinjer of hoesdere
    Manderke, kums se-n ouch mit?
Aafbraeking
  • man-der
Aafleijinge
Samestèlling

Verbuging

[bewirk]
inkelvaad mieëvaad
radikaal liaison radikaal liaison
nom. sjrif mander manders
IPA /mándər/ /mándər̥s//mándərz/
dim. sjrif manderkemanderken manderkes
IPA /mándə̽r̥kə//mándə̽r̥kən/ /mándə̽r̥kəs//mándə̽r̥kəz/
dat. sjrif mander manders
IPA /mándər/ /mándər̥s//mándərz/
inkelvaad mieëvaad
radikaal liaison radikaal liaison
nom. sjrif mander manders
IPA /mándər/ /mándər̥s//mándərz/
dim. sjrif menderkemenderken menderkes
IPA /mǽnde̽r̥kʲe//mǽnde̽r̥kʲen/ /mǽnde̽r̥kʲes//mǽnde̽r̥kʲez/
dat. sjrif mander manders
IPA /mándər/ /mándər̥s//mándərz/