stoebbel

Van Wiktionary

Mofers[bewirk]

Zelfstenjig naamwaord[bewirk]

Lemma[bewirk]

stoebbel m /stubəl/

  1. 'n ingekortj, vormloos oetstaeksel
    Piensjers zeen van die klein, nietsje huundjes. Vreuger hawwe die allemaol mer 'ne korte stoebbel van 'ne stert; de res waas aafgeknip.
Raod

Lèt op! Bakkes sjrief stoebel.

Aafbraeking
  • stoeb-bel
Verwantje wäörd

Verbuging[bewirk]

inkelvaad mieëvaad
radikaal liaison radikaal liaison
nom. sjrif stoebbel stoebbels
IPA /stubəl/ /stubəl̥s/ /stubəlz/
dim. sjrif stuubbelke stuubbelken stuubbelkes
IPA /stʉ̜bə̽l̥kə/ /stʉ̜bə̽l̥kən/ /stʉ̜bə̽l̥kəs/ /stʉ̜bə̽l̥kəz/
dat. sjrif stoebbel stoebbels
IPA /stubəl/ /stubəl̥s/ /stubəlz/

In anger spraoke[bewirk]