spark

Van Wiktionary

sparke van 'nen aanstaeker

Mofers[bewirk]

Zelfstenjig naamwaord[bewirk]

Lemma[bewirk]

spark m /spár̥k/

  1. 'n korte, meis klein, vónk (wie oet 'nen aanstaeker kump)
Raod

Dit waord is nuuj.

Aafbraeking
  • spark
Verwantje wäörd
Zagswies
  • Sjiek es dao van zón sparke vanaaf kómme.
Kómaaf
  • Oet 't Ingels: spark "vónk".

Verbuging[bewirk]

inkelvaad mieëvaad
radikaal liaison radikaal liaison
nom. sjrif spark sparke sparken
IPA /spár̥k/ /spárg/ /spár̥kə/ /spár̥kən/
dim. sjrif sperkske sperksken sperkskes
IPA /spǽr̥kskʲe/ /spǽr̥kskʲen/ /spǽr̥kskʲes/ /spǽr̥kskʲez/
dat. sjrif spark sparke sparken
IPA /spár̥k/ /spárg/ /spár̥kə/ /spár̥kən/