tèlbaar

Van Wiktionary

Mofers[bewirk]

Bieveugelik naamwaord[bewirk]

Lemma[bewirk]

tèlbaar /tè̞lbà:r/

  1. mitte eigesjap det m'n 't kan tèlle, 'n wieväölheid of aantal höbbendj
  2. (spraoklieër) vrie te broeke mit getallen en dus 'ne mieëveljige vorm höbbendj
Aafbraeking
  • tèl-baar
Aafleijinge
Verwantje wäörd
Samestèlling

Verbuging[bewirk]

inkelvaad mieëvaad predikatief
mannelik vrouwelik ónziejig geslechtelik ónziejig
radikaal liaison radikaal liaison radikaal liaison radikaal liaison radikaal liaison radikaal liaison
positief sjrif tèlbare tèlbaren tèlbaar tèlbaar tèlbaar tèlbaar tèlbaart
IPA /tè̞lbà:rə/ /tè̞lbà:rən/ /tè̞lbà:r/ /tè̞lbà:r/ /tè̞lbà:r/ /tè̞lbà:r/ /tè̞lbà:r̥t/ /tè̞lbà:rd/
kómparatief sjrif tèlbaardere tèlbaarderen tèlbaarder tèlbaarder tèlbaarder tèlbaarder tèlbaardert
IPA /tè̞lbà:rdərə/ /tè̞lbà:rdərən/ /tè̞lbà:rdər/ /tè̞lbà:rdər/ /tè̞lbà:rdər/ /tè̞lbà:rdər/ /tè̞lbà:rdər̥t/ /tè̞lbà:rdərd/
superlatief sjrif tèlbaarste tèlbaarsten tèlbaarste tèlbaarste tèlbaarste tèlbaarste tèlbaarste
IPA /tè̞lbà:r̥stə/ /tè̞lbà:r̥stən/ /tè̞lbà:r̥stə/ /tè̞lbà:r̥stə/ /tè̞lbà:r̥stə/ /tè̞lbà:r̥stə/ /tè̞lbà:r̥stə/
partitief sjrif tèlbaars
IPA /tè̞lbà:r̥s/ /tè̞lbà:rz/
inkelvaad mieëvaad
flexieadverbiaal
(positief)
sjrif (wie) tèlbaars (toe) (wie) tèlbaartj (geer)
IPA /wì: tè̞lbà:r̥s tú:/ /wì: tè̞lbà:r̥c ʝ̊é:r/
flexieadverbiaal
(kómparatief)
sjrif (wie) tèlbaarders (toe) (wie) tèlbaardertj (geer)
IPA /wì: tè̞lbà:rdər̥s tú:/ /wì: tè̞lbà:rdər̥c ʝ̊é:r/
Raod

De kómparatief enne superlatief waere min gebroek.

In anger spraoke[bewirk]

[1]

Biewaord[bewirk]

Neet-lemma[bewirk]

tèlbaar /tè̞lbà:r/

  1. (neet-lemma) op 'n [↑] meneer
Aafbraeking
  • tèl-baar

Verbuging[bewirk]

adverbiaal
radikaal liaison
positief sjrif tèlbaar
IPA /tè̞lbà:r/
kómparatief sjrif tèlbaarder
IPA /tè̞lbà:rdər/
superlatief sjrif tèlbaarste
IPA /tè̞lbà:r̥stə/