aanstrenge

Van Wiktionary

Mofers[bewirk]

Wirkwaord[bewirk]

Lemma[bewirk]

houfzats naevesjikkendj óngersjikkendj deilwaord
sjrif ich streng mich aan mer ich streng mich aan det ich mich aanstreng ich höb mich aangestrengk
IPA /ɪç str̥æ̀ŋ mɪʝ 'á:n/ /mær‿ɪ̽ç str̥æ̀ŋ mɪʝ 'á:n/ /dæd‿ɪ̽ʝ mɪʝ 'á:n̥str̥æ̀ŋ/ /ɪç‿œ̽b mɪʝ 'á:nɣəstr̥æ̀ŋg/

aanstrenge /á:n̥str̥ǽŋe/

  1. (óneuvergenkelik) (reflexief) mote doon veur get, zich inzitte veur get
Aafbraeking
  • aan-streng-e
Synoniem
Aafleijinge
Samestèlling
Vermeljing
  • Bakkes, Pierre: Mofers Waordebook, Stichting Mofers Waordebook (2007); p. 58.

Verveuging[bewirk]

ich doe det veer geer zie deilwaord
radikaal liaison radikaal liaison radikaal liaison radikaal liaison radikaal liaison radikaal liaison radikaal liaison
hujigen tied sjrif aanstreng aanstrengs aanstrengk aanstrenge aanstrengen aanstrengtj aanstrenge aanstrengen aanstrengendj
IPA /á:n̥str̥æ̀ŋ/ /á:n̥str̥æ̀ŋ̊s/ /á:n̥str̥æ̀ŋz/ /á:n̥str̥æ̀ŋ̊k/ /á:n̥str̥æ̀ŋg/ /á:n̥str̥ǽŋe/ /á:n̥str̥ǽŋen/ /á:n̥str̥æ̀ŋ̊c/ /á:n̥str̥æ̀ŋɟ/ /á:n̥str̥ǽŋe/ /á:n̥str̥ǽŋen/ /á:n̥str̥ǽŋeɲɟ/
vergangen tied sjrif aanstrengdje aanstrengdjen aanstrengdjes aanstrengdje aanstrengdjen aanstrengdje aanstrengdjen aanstrengdje aanstrengdjen aanstrengdje aanstrengdjen aangestrengk
IPA /á:n̥str̥æ̀ŋɟe/ /á:n̥str̥æ̀ŋɟen/ /á:n̥str̥æ̀ŋɟes/ /á:n̥str̥æ̀ŋɟez/ /á:n̥str̥æ̀ŋɟe/ /á:n̥str̥æ̀ŋɟen/ /á:n̥str̥æ̀ŋɟe/ /á:n̥str̥æ̀ŋɟen/ /á:n̥str̥æ̀ŋɟe/ /á:n̥str̥æ̀ŋɟen/ /á:n̥str̥æ̀ŋɟe/ /á:n̥str̥æ̀ŋɟen/ /á:nɣəstr̥æ̀ŋg/
gebi-jjendje wies sjrif streng aan! strenge-v'r aan strengtj aan!
IPA /str̥æ̀ŋ á:n/ /str̥ǽŋever á:n/ /str̥æ̀ŋɟ á:n/
substantivering infinitief gerundium I gerundium II supinum participium
radikaal liaison radikaal liaison radikaal liaison radikaal liaison radikaal liaison
sjrif aanstrenge aanstrengen aangestreng ó aanstrenge aanstrengen aanstrengentaere aanstrengentaeren aangestrenge aangestrengen
IPA /á:n̥str̥ǽŋe/ /á:n̥str̥ǽŋen/ /á:nɣəstr̥æ̀ŋ/ /á:n̥str̥ǽŋe/ /á:n̥str̥ǽŋen/ /á:n̥str̥ǽŋen̥'tɛ̀:re/ /á:n̥str̥ǽŋen̥'tɛ̀:ren/ /á:nɣəstr̥ǽŋe/ /á:nɣəstr̥ǽŋen/

't Wirkwaord "strenge" kump los neet veur; de vörm daovan staon hieónger aangegaeve.

ich doe det veer geer zie deilwaord
radikaal liaison radikaal liaison radikaal liaison radikaal liaison radikaal liaison radikaal liaison radikaal liaison
hujigen tied sjrif streng strengs strengk strenge strengen strengtj strenge strengen
IPA /str̥æ̀ŋ/ /str̥æ̀ŋ̊s/ /str̥æ̀ŋz/ /str̥æ̀ŋ̊k/ /str̥æ̀ŋg/ /str̥ǽŋe/ /str̥ǽŋen/ /str̥æ̀ŋ̊c/ /str̥æ̀ŋɟ/ /str̥ǽŋe/ /str̥ǽŋen/
vergangen tied sjrif strengdje strengdjen strengdjes strengdje strengdjen strengdje strengdjen strengdje strengdjen strengdje strengdjen
IPA /str̥æ̀ŋɟe/ /str̥æ̀ŋɟen/ /str̥æ̀ŋɟes/ /str̥æ̀ŋɟez/ /str̥æ̀ŋɟe/ /str̥æ̀ŋɟen/ /str̥æ̀ŋɟe/ /str̥æ̀ŋɟen/ /str̥æ̀ŋɟe/ /str̥æ̀ŋɟen/ /str̥æ̀ŋɟe/ /str̥æ̀ŋɟen/
gebi-jjendje wies sjrif streng! strenge-v'r strengtj!
IPA /str̥æ̀ŋ/ /str̥ǽŋever/ /str̥æ̀ŋ̊c/ /str̥æ̀ŋɟ/
substantivering infinitief gerundium I gerundium II supinum participium
radikaal liaison radikaal liaison radikaal liaison radikaal liaison radikaal liaison
sjrif
IPA

In anger spraoke[bewirk]

bewirk


Zelfstenjig naamwaord[bewirk]

Neet-lemma[bewirk]

aanstrenge ó /á:n̥str̥ǽŋe/

  1. (gerundium) gerundium II van aanstrenge
Raod

Deze vorm (gerundium II taenge I) geldj es (neutraal) spraokgebroek sónger negatieve bieklank.

Aafbraeking
  • aan-streng-e

Verbuging[bewirk]

inkelvaad mieëvaad
radikaal liaison radikaal liaison
nom. sjrif aanstrenge aanstrengen
IPA /á:n̥str̥ǽŋe/ /á:n̥str̥ǽŋen/
dim. sjrif
IPA
dat. sjrif aanstrenge aanstrengen
IPA /á:n̥str̥ǽŋe/ /á:n̥str̥ǽŋen/


Wirkwaord[bewirk]

Neet-lemma[bewirk]

aanstrenge /á:n̥str̥ǽŋe/

  1. (neet-lemma) mieëveljigen ieëste-persoeansvorm (veer) innen hujigen tied van aanstrenge (in naevezats)
  2. (neet-lemma) mieëveljigen derdje-persoeansvorm (zie) innen hujigen tied van aanstrenge (in naevezats)
Aafbraeking
  • aan-streng-e
Variaasje